Våga och acceptera

Även om jag har varit och är stark på många sätt i denna resa, så finns det stunder eller situationer då jag är så svag. Det är inte så svårt tycker jag att skriva av mig om hur jag känner, det som har varit och är jobbigt är att visa sig, utseendet. Det tog lång tid och mycket mod att lägga ut bilden på mig hur jag ser ut nu. Det är ett steg jag har tagit för att kunna gå vidare och försöka acceptera mitt nya jag. 

 

En del bryr sig inte om såna saker utan visar stolt hur de ser ut, jag beundrar dem för det. Men alla är vi olika. Jag fick mig en rejäl boost i alla fall, så otroligt fina kommentarer på FB och intstagram, och det tackar jag verkligen för 😍, det hjälpte och stärkte mig.  Det var inte därför jag la ut det, det var för min egen skull, ett steg närmare att våga och acceptera. 

 

Pratade med Susanne som är kontaktsköterska på onkologen idag. Hon har frågat mig någon gång om jag inte vill ha kontakt med en kurator och jag har inte känt att jag behövt det. Har i helgen funderat väldigt mycket på det och har nu bestämt att jag ska gå hos en kurator. Det finns så många känslor i mig som jag har svårt att prata om så jag tror att det är en riktigt bra idé.

 

Helgen som var har varit riktigt härlig men också skit jobbig. I fredags träffade jag mina kollegor från jobbet på Qbar en stund, en av dem slutar nu så vi träffades där. Det var så roligt att komma ut och träffa dem men tyvärr orkade jag bara med 1 1/2 tim. Ont i kroppen. På lördag morgon hade jag fruktansvärt ont i vekryggen och ner mot benen. Kunde nästan inte resa på mig eller gå. Det gjorde ont vad jag än gjorde. Åt alvedon och ipren under dagen och det blev lite bättre mot eftermiddagen, tack och lov, för att Olivia - bröstcancerföreningen hade 35 år jubileum och jag skulle dit. En jätte trevlig kväll med god mat och jag träffade många trevliga människor. Söndag samma sak igen, otroligt ont i ryggen. Även idag gör det ont men det har blivit lite bättre i alla fall. 

 

Sov gott och ta hand om er 😘🙏😴💖