Helena Jonsson -

Det är inte klokt vad fort det här året har gått, ändå känns det som om det var en hel evighet sen jag fick beskedet bröstcancer (23/11-17) . Ett år som har varit skitjobbigt, tröttsamt och kantat av tråkiga saker som avlöst varandra. Ibland har jag funderat om det aldrig tar slut. Men som någon har sagt, "Det som inte dödar dig, stärker dig"

Första 7 månader började den 27/12 -17 med operationen för att ta bort bröstet och tumörerna. Därefter var det cytostatikabehandling från feb - maj. Under dessa månader levde jag mitt liv i 3 veckors perioder. När det var klart hade jag en viloperiod på ca 5 veckor sen började strålningen, varje dag i 3 veckor. Jag är klar med den i mitten på juli. Det känns så skönt att det äntligen är klart och nu ville jag äntligen komma tillbaka till mitt "vanliga" liv.

Vad jag inte hade räknat med var den sk cancerbaksmällan. Efter att ha blivit så omhändertagen i 7 månader står man helt plötsligt helt ensam och har inga tider inbokade på sjukhuset. Tack och lov höll det inte i sig så länge, jag ringde och pratade med kontaktpersonen jag har på onkologen, pratade med en kurator, stöd från mamma, vänner och träffade underbara människor som har varit med om samma som mig.

I slutet på augusti åker jag till Santorini och tänker att nu kan jag äntligen åka dit och få vila upp mig och träffa vänner. Jag såg verkligen fram emot det. Men även nu gick det inte som jag ville. Jag orkade inte riktigt med. Låter kanske löjligt då det är semester men hela kroppen och huvudet är totalt slut efter allt som hänt, och dessutom är det inte min vanliga kropp jag ser i spegeln. Så jag åkte hem efter bara en vecka.

I september blir jag av med jobbet, stukar foten ordentligt och har haft svårt att gå på den. Nu är den tack och lov ok igen, bara jag inte kliver snett. I mitten på oktober kommer nästa smäll, och regält. Jag fick rosfeber och blev väldigt dålig.

Men nu räcker det tycker jag. Nu är jag på väg att bli riktigt bra igen. Mina provsvar är normala, det är bara CRP som är lite högt men det blir också bättre för varje vecka. 2 dagar kvar med antibiotika.

Nu ser jag ljust på framtiden och känner att det kommer att bli så mycket bättre nästa år. I dag var jag och klippte håret för första gången 😃, när håret växer ut så ser det rätt roligt ut och det är ingen riktig frisyr, nu har jag klippt det kort igen och det är lite mer ordning på det 💖

Tyvärr hände det en till riktigt jobbig sak. Min underbara extra hund Spirit, som har funnits i mitt liv sen början på 2016. Som har varit hos mig till och från. Spirit somnade in den 15/11, han var gammal och hade problem med ryggen. Det är otroligt tomt utan honom. Han var verkligen så speciell. Nu busar du och springer omkring utan problem 🙏💗

Tusen miljoner tack Jonny för att jag har fått äran att få låna honom 💕

Kramar och se till att ta hand om er 💖💖💖