Tankar

Nu skriver jag av mig igen. Jag mår inte dåligt, jag är inte deprimerad. Jag är bara så trött och less att vänta på att det ska bli bättre. Jag försöker verkligen att ha tålamod med mitt nya jag som jag inte känner riktigt ännu.
 
Jag går mycket varje dag, vilar mycket för jag blir så trött efter promenad. Jag har fortfarande rätt ont i kroppen, som en kraftig influensa. Jag är fortfarande trött, det är så frustrerande. Jag är svag i benen. Det är så mycket skit som de har pumpat i mig. Jag har inte fått tillbaka all känsel i tex mina kinder och på andra delar av kroppen. När jag stryker på huden har jag ingen riktig känsel. 
 
Jag har inte kommit ikapp mig efter cellgifter och nu har jag även strålning varje vardag. Jag har fått 5 gånger nu och det gör också att jag blir trött, man kan även få ont i lederna av det. Jag äter anti östrogen som också gör att jag blir trött. Det är väl inte så konstigt att jag mår så här nu. Jag önskar att jag bara kunde åka iväg på en spa weekend med yoga. Vila och ha lugn och ro, och få miljöombyte. Nu kan jag inte men när jag är klar med behandlingen, då behöver jag göra något för mig själv. 
 
I dag pratade jag med en stödperson som finns hos Olivia Bröstcancerföreningen. Vi pratade över 1 timme. Det var verkligen så bra att prata med någon som har gått igenom samma sak, som förstår till 100% och som säger att det är helt normalt det jag går igenom nu. Hon var helt fantastisk. Vi kommer att prata någon gång då och då.
 
Den som inte har gått igenom detta kan förstå hur det känns, det är helt normalt och så är det med allt.
Men jag är så lyckligt lottad att jag har så många fina vänner, grannar och familj som är helt underbara och som finns där för mig varje dag, oavsett om vi träffas, skriver sms eller om det är ett telefonsamtal. Ni gör att jag mår bättre och stöttar mig i detta. Jag tycker verkligen synd om dom som inte har det, måste vara svårt att vara själv. 
 
Det känns så skönt att få skriva av sig och efter det må lite bättre. Det är bättre att få bort det negativa som finns och bara fokusera på det positiva istället. T.ex jag börjar få håret tillbaka, jag tappade inte mina naglar som så många gör när de har fått den cytostatika som jag har fått. Jag har fått tillbaka smaken, och kan nu ta ett glas vin om jag vill. I morgon ska jag träffa min vän Anna-Maria som är här på besök, det ser jag verkligen fram emot, det var så längesen vi träffades.
 
 
Massor av kramar till alla 💖💖