Tankar och funderingar
Av någon konstig anledning trodde jag inte att jag skulle få bröstcancer. Fast jag vet att så många kvinnor får det, min mormor hade det. Jag gick omkring som i en bubbla och tänkte att det kommer inte att hända mig, det händer bara andra. Men jag hade fel, jag fick det. Nu är operation är gjord och cancern är borta, cellgifter, strålning är klart, antiöstrogentabletter för att minska risken att få tillbaka den osv. Skönt nu är det klart och jag är så positiv för framtiden.
För ca en vecka sedan var jag hos en kurator för att prata. För det första tycker jag att det är så svårt att öppna upp sig och prata med en okänd person, sen ska det vara på ett visst klockslag och bara i 45 min. Vi pratade lite men mest satt jag och grät kändes det som. Jag har nog ganska mycket gråt inom mig som inte har kommit ut. Jag ska träffa henne igen, jag tror att jag behöver det.
Jag vet och har mött en del som har fått tillbaka den, spridd cancer. Men det är inte så stor risk, de flesta blir botad helt. Jag är ju positiv och kommer inte att få tillbaka den. Även om det någonstans långt in i hjärtat, i kroppen finns en liten tanke på att kanske, kanske är jag den lilla procenten. Men som sagt jag är positiv och försöker inte att tänka på det. Om det kommer tillbaka får jag tänka på det då.
I går fick jag veta att en vän har fått tillbaka cancer och att det har spridit sig. Jag blev så ledsen att höra det, du som är så glad och positiv, jag tänker på dig massor B. Jag blir så medveten om det igen och tänker att ingen går säker, cancern flåsar dig i nacken och man vet aldrig när den slår till igen.
Det är en evig kamp och att hela tiden vara stark. Det har gått lite mer än 9 månader sen jag gjode min operation, så jag kämpar fortfarande varje dag på att bli starkare, hoppas på att värken i kroppen ska försvinna snart. Jag hoppas på att få känna mig "normal" snart igen.
Jag har träffat så många fina kvinnor i samma situation som mig. Yngre, äldre, som fick det för längesen och som nyss har fått det. Det är en sån värme och kärlek, man tar hand om och stöttar. Jag önskar att det alltid skulle vara så i livet.
Det är lite tankar jag har.
Tänk på att göra saker som gör dig glad, ta vara på livet. Byt stad tex, som syrran precis har gjort, eller land, våga chansa och ha roligt. Fram för allt tänk på familjen som står dig nära och vänner. Livet är för kort för att slösas bort.
