Rosfeber

I måndags kom jag hem efter att spenderat helgen på sjukhuset. Det känns som om det har blivit mitt andra hem, Santorini har trillat ner på listan tydligen. Jag fick hög feber i torsdags och hade ont i kroppen, trodde det var en vanlig typ influensa eller något. Men när jag vaknade på fredag morgon och fortfarande feber, spydde lite men framför allt hade jag super ont i området där jag en gång haft ett bröst, + att det var rött och så svullet. 

 

Jag ringde till onkologen som gissade på att det kunde vara rosfeber, något som jag aldrig har hört talas om tidigare. Dom sa åt mig att genast åka till vårdcentralen och där trodde de samma. Dom tog snabbsänkan och den låg på 220. Jag måste upp på akuten. Åkte hem och packade en liten väska sen körde min granne Kerstin upp mig till sjukhuset 💖. Sen blev det provtagning och odlingar och väntan. Tack och lov så kom mamma till mig. Man känner sig rätt liten och sårbar när man hamnar på sjukhuset. När jag väl kom till infektionsavdelningen var jag helt slut, hade inte ätit något och spydde bara galla.

 

Sen fick jag ligga kvar till måndag. Jag hade feber hela tiden, var orolig i kroppen och hade ont att det var så svårt att sova. Mamma du är en ängel som satt med mig alla dagar i flera timmar fast du har ont i din kropp, och stolen där är inte så jätte bekväm.

 

Måndag kom Jonny (grannen) och hämtade mig på sjukhuset. Jag har fortfarande feber även om det inte är så mycket idag, och att det spänner inte lika mycket längre. Jag äter antibiotika så det blir väl bättre och bättre för varje dag som går, men det tar tid. Kan bara konstatera att det är ett helvete att ha rosfeber, även om namnet är vackert.

 

Pga denna sjukdom har jag fått ställa in flera saker som jag hade bokat in för en gångs skull. Gongbad/yoga på lördag, Zumba med Olivia bröstcancer föreningen på måndag, middag onsdag med Agneta och Carina, Stockholm och middag med vänner från Apollotiden och Göteborg, dit Emma och jag skulle åka och träffa Maria över helgen. Jag har inte träffat någon av dem på lång tid. Alltså jag kan absolut inte förstå, när jag väl planerar in detta så blir jag så sjuk. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det fanns en mening med det också.