Lång väntan
I morse hade jag tid på infektionskliniken kl 10.00. Skulle ta nya prover och läkaren ska titta på området med rosfeber. Jag är fortfarande röd, det är stenhårt och gör jätte ont samt att jag kan inte lyfta min vänsterarm så högt nu utan att det gör svinont.
Jag kommer dit och läkaren tittar på mig och känner, sen tar de prover. Han kommer tillbaka efter lång tid och mina provsvar har blivit bättre, tack och lov 😄🙏
Sen vill han ha en kirurgisk bedömning också och skriver en akutremiss till mig och ska skicka mig till akuten. Jag blir jätte förvirrad och förstår inte varför jag ska sätta mig där och vänta. Han förklarar att avdelningen inte har några tider vilket gör att jag måste gå till akuten och vänta där.
Så efter att ha varit hos infektionsavdelningen i ca 2 tim, får jag vänta på akuten. Det tar ca 2 tim till innan jag får träffa en läkare som tittar hur det ser ut och samtidigt ber mig förklara hur det står till. Han klämmer och trycker över såret och runt om där jag är svullen och har ont. Sen går han och ska rådgöra med en kollega. Efter en stund kommer han tillbaka med en kollega och hon gör samma sak, frågar, klämmer och trycker. Dom ska prata igenom vad som ska göras, ev ett ultraljud. Under tiden får jag lite fika, eftersom jag varit där så länge 😋
Efter ett tag kommer de tillbaka med en till läkare, han gör samma sak. Frågar, känner och trycker. Nu börjar jag få riktigt ont pga detta. Jag måste då fråga om jag är ett hopplöst fall, men det svarade dom inte på 😃. Till slut kommer de fram till att jag ska kontakta bröstsjuksköterskan på kirurgavdelningen så kan hon säkert hjälpa mig när det gäller vätskan och rörligheten. Och för inflamationen ska jag fortsätta äta antibiotika och ta alvedon + ipren för att jag har ont. Om det blir värre måste jag komma tillbaka. Det hela slutar med att en av läkaren ritar och ringar in det röda som jag har på huden, för att jag ska hålla koll på att det inte sprider sig.
Jag har nu varit på akuten i 3 tim och fått ett besked att jag ska kontakta bröstsjuksköterskan. Jag tycker att det här är helt otroligt, till och med receptionisten på akuten höll med mig.
Efter det var det ingen idé att åka hem för kl 16.00 hade jag tid för mammografi. Jag kommer att gå på det varje år, och den 23/11 2017 var då jag fick mitt cancerbesked, 1 år har redan gått och det är så mycket som har hänt.
Sen åkte jag hem, tog mina tabletter, åt lite mat och bara vilar nu. Har fruktansvärt ont efter att alla har tryckt på mig.
Jag önskar bara en sak nu och det är att få bli frisk. Nu är jag riktigt less på det här.
Kramar 💖