Biverkningar

Det är otroligt hur mycket kroppen ska stå ut med. Cellgifter, strålning och Zometa, allt ger biverkningar mer eller mindre. I måndags fick jag Zometa och på kvällen satt kroppen igång att reagera ordentligt. Jag fick ont i hela kroppen, kräktes, febern steg och jag sov inte under natten till tisdag. Det var verkligen som en riktig influensa smäll. Tisdag morgon åkte jag i alla fall och strålade mig, sen sov jag hela dagen till och från. Tack och lov kändes det bättre på eftermiddagen. Sov hela natten mot onsdag också. I dag mår jag mycket bättre igen, ingen feber och bara lite ont i kroppen. 

 

Nästa gång jag ska få Zometa är om 6 månader, dom säger att jag kommer inte att reagera lika mycket då som första gången, det hoppas jag verkligen. Nu är det bara 2 gånger till som jag ska får strålning också. Jag är så himla glad att dessa behandlingar äntligen är slut. Kroppen är slutkörd och det har inte funnits någon tid mellan behandlingar att återhämta sig riktigt. Nu är det tid för det.

 

Nu ska jag återhämta mig och försöka njuta av sommaren. Slippa tänka på att jag har tider att passa. Samtidigt skrämmer det mig också. Jag är så van nu att ha fått så bra hjälp och blivit så bra omhändertagen av personalen på kirurgen, onkologen, Sidsjö vårcentral, sjukgymnasten och strålningen. Nu står jag liksom på egna ben igen. Jag kommer att uppföljning så klart och jag kan ringa när jag vill om det är något jag funderar på. Det är säkert svårt att förstå riktigt vad jag menar med att det skrämmer mig. Men det är nu som jag har tid att fundera på vad jag egentligen har varit med om och hur kroppen har reagerar på allt. Men som jag har fått höra från de som vet: Acceptera att det tar tid, stressa inte upp dig om det går långsamt, ta en dag i taget.

 

Kramar 💖💖